Den där vandringen

Midnattsvandring i Skuleskogens nationalpark tillsammans med människor lika ivriga till en djupare kunskap i konsten naturfoto, hur är det? 

Till att börja är man i en trolldomsbunden miljö och bara där har man vunnit guld anser jag. Att dessutom hänga med sköna, glada människor gör det bara bättre.

Jag packade åt mig och de större barnen och styrde kosan mot Ö-vik och min mamma för att släppa av barnen där och att äta middag innan jag skulle bege mig mot mitt "solo"äventyr. Med solo menar jag att jag åkt utan familjen och inte att jag spenderat vandringen i min ensamhet.

Eftersom jag var ute i rätt bra tid hann jag även hänga lite i min ensamhet vid entre syd innan resten av gänget dök upp. 

Vi gick sedan i samlad trupp till Slåttdalsberget och stannade endast en kort stund innan det. Där i efterhand önskar jag att jag tagit mig tid att använda stativet. Tyvärr hade vi även lite otur med en hel del dimma. De kan ge häftiga effekter men när det blir för mycket så blir det rätt tråkiga bilder. Som tur var så hade vi även stunder då det skingrade sig riktigt bra och blev fint. 

Vidare traskade vi på ner till Tärnättvattnet via Slåttdalsskrevan, med lite osäkerhet kring nerfarten från Slåttdalsberget. Vi åt plockmat och pratade lite kring foto. Erfarenhet och teknik. Jag lärde mig i alla fall en ny grej. Det är ju inte dåligt! 

Väl tillbaka till bilen en hel del senare än väntat (02:50!!) så åkte jag vidare ner till Friluftsbyn och Skuleberget. Jag hade ju fått en idé att jag skulle sova på toppen. Jag bytte rygga efter att ha parkerat och började traska. Jag var vid de här laget GANSKA trött i ben och framför allt knäna. Min idé om att tillbringa natten på toppen av berget kändes inte lika bra halvvägs upp och benen värkte överallt. Men då var det försent att vända bestämde jag. Jag tog mig upp lagomt till 04:00 och vaknade av liftkillen som kom med fyrhjulingen vid 10:00. 

Efter outmeals-frukost, kaffe och en våffla på toppen och lite trevligt sällskap av folket i Toppstugan så kändes idén helt ok igen. Min knän skonade jag dock och tog liften ner. 

Tänkte att jag skulle bjuda på några bilder jag tog. 

Packning pågår

Alla har gått och lagt sig här hemma och jag plockar fram grejor och packar inför min ego äventyrstrip som jag ska på imorgon. Det känns riktigt spännande och jag är riktigt taggad. Och förhoppningsvis kommer jag även vara lite klokare vad gäller naturfotografering.

Det här blir också min första trip iväg från lille E. Det känns ju som alltid lite konstigt att lämna den lille och sova borta. Men det kommer nog att gå bra.

Vandringssäck till barn

Nu är sommaren och dess äventyr verkligen i antågande och det känns verkligen hur kul som helst. Vår familj innehåller numer en liten kille, som ännu inte lärt sig gå och även om han skulle mirakulöst lärt sig det knappast skulle orka gå särskilt långt. Därför har vi införskaffat en bärstol (då vi han sälja iväg allt innan vi visste att vi väntade). En med ett riktigt bärsystem kändes viktig eftersom vi båda ska kunna bära honom. Det landade på en Osprey Poko Plus som vi lyckades komma över till ett ruggigt bra pris. 

Det kommer bli spännande att vandra och utvärdera den, och givetvis ska jag försöka göra ett inlägg med min recension.

I och med detta så kommer en av oss inte kunna bära så mycket, trots att det finns packvolym i poko plusen. Därför blir det även ett måste med varsin säck till barnen. Och visst finns det ruggigt fina och rejäla om man har bra med pengar (vilket oftast är en sällsynt vara som föräldraledig). Vi försöker nu hitta en bra säck till en relativ billig peng till de två större barnen. Dock vill jag gärna att de ska vara ett bra "bärsystem". Jag menar inte att den nödvändigt ska vara justerbar, men att de ska finnas midjebälte, och bröstrem med justering.

De jag kollat lite extra på som jag tänker kolla upp lite mer ingående innan köp är Ospreys jet 18 och Bergans Nordkapp jr 18. 

Vi känner att det är dags att kidsen får lära sig att bära med sig det mesta av sin egna utrustning.

Är det någon som möjligtvis har erfarenhet av dessa två?

Små blir stor

Första skolavslutningen.

Den killen som kom till oss en sen vinterkväll för 6,5 år sedan gick ut förskoleklass idag.

Första skolavslutningen som började med en marsch från skolan till kyrkan i ljudet av härlig trumpet spel.

Det sjöngs traditionsenligt sånger och barnen var glada och lyrisk över det stundande sommarlovet. 

Nu. Nu är det sommar på riktigt! 

En ny kärlek

Jag måste bara dela med mig av detta.

Det är något som ett tag har tilltalat mig trots att jag varit en smula skeptiskt ändå. Vi har endast blivit bekantat via bilder på internet men nu i helgen fick jag äntligen ett möte i riktiga livet. Jag bestämde mig ganska snabbt att ett par egna skulle införskaffas, perfekt för att skräpa runt i på ljumma sommardagar. 

Med ilfart (må jag säga) kom de med posten idag och jag kunde inte motstå att snabbt glida i dem. Nu är det inte på något sätt en bra bild men här är de, nya kärleken. 

(Det är byxorna jag snackar om)

Tillbaka till vardagen

Efter två fantastiska veckor är vi hemma och tillbaka i vardagen. Barnen går i skola och förskola och jag och lilleman hänger hemma med allt vad det innebär. Vi har sen vi kom hem haft fantastiskt väder och jag brukar skämtsamt säga att vi tog med oss sommaren från Skåne. 

Natten till igår hade lille E nog sin värsta natt hittills. Innan jag somnat hann han vakna och var JÄÄTTE upprörd. Jag tror klockan var närmare 02.00 innan jag lyckades få honom att somna om. Då vågade jag knappt röra mig. Ville ju inte riskera att han vaknade igen. Så den natten tillbringade jag smått slumrandes på soffan med en liten kille på magen. Efter ett mål vid 05.00 så gick jag upp och vi la oss i vår säng och sov...tills väckaren ringde 06.50. Det var en trött dag igår....Zzzz. 

När jag kommer hem och ha lämnat barnen på dagis brukar jag en liten stund kolla på Nyhetsmorgon och igår pratade dom bl.a. om kaffedrinkar. Jag provade att göra en där du fryser kaffe till iskuber som du sedan låter lösas upp i havremjölk. MUMS!