Alltså den här lilla killen vi har här hemma, som föddes i slutet på året, han blev fem månader idag. Fatta, fem månader! Helt sjukt vad tiden går fort.
Och grabben som fyllde 6 innan nyår, som är så stor att han själv kan cykla till kompis för att leka.
Och fröken fräken som blir 5 år om två månader, ja vart tar tiden vägen?
Här hemma påskpyntas det inte särskilt. Ingenting i år faktiskt. Det enda påskiga vi gjort egentligen var att gömma påskägg till barnen i trädgården. Med pengar, Dino och enstaka godis. Det blev förståss mycket uppskattat.
Långfredagen var vi bortbjudna på middag i trevligt sällskap hos mannens bror och familj. Där blev det god mat, efterätt och ett häst besök för barnen. Imponerad att dom var så framåt båda två, som normalt brukar kunna bli lite feg i dessa situationer.
Igår tog vi en lite Hike ut till en stuga i skogen vilket var underbart. Kvarnbäckskojan i västermark naturreservat. De små äventyren är magiska. Dock lite låg energinivå som påverkade humöret en sväng. Tur att det är relativt lätt att åtgärda 😊.
Avslutningsvis ett otroligt lugnt träningspass.
Glad påsk från oss!
Så otroligt underbart att det blir varmare och ljusare ute. Solen skiner mer och mer och det töar från tak och mark. Snart tittar den första tussilagon upp och gräset kryper fram och blir sakta grönt.
Onekligen en tid som får mig att leva upp. Älskar våren och allt som kommer med den.
Nu är det en period igen då det känns som att tiden springer iväg och man tycker att man inte hinner med så mycket som skulle önska.
Men då gäller det att få till någon sorts planering. Helt ärligt är det nog inte min starkaste sida när det kommer till vardagssysslor och hemmet.
Dagarna börjar i alla fall bjuda på ljusa och fina dagar som ger mer energi då man tar sig ut mer. Nu vill jag bara att den här fruktansvärt tjuriga förkylningen ska ge sig så man kan börja träna!
Gluttade bland massa bilder från event och vardagsäventyr och drömmer mig bort till naturen och skogen.
Längtar verkligen sjukt mycket efter detta nu. Det simpla i enkelheten. Det faktum att äta mat utomhus är bland det bästa som finns. Det smakar ju så himla mycket mer. Det är konstigt det där men helt underbart. Den knastrande sången från elden, stillheten och doften av frisk luft.
Känslan då man efter någon dag hemma tar på sig jackan man hade och den fortfarande doftar skog och lägereld. Den går inte av för hackor.
Vi hade en plan att fira nyår i skogen men då vädret blev typ underkylt och en sambo med begynnande hälsporre blev alternativen inte så lockande. Efter det har det varit en massa sjukdomar som satt käppar i hjulen. Nu har vi några helger planerade men efter det, då...!!
Idag är det fetisdag. Då äter man semlor enligt tradition. Så även här. Denna gången testades Nutella semlan. Enligt mig en smula bättre än vanliga. Jag har ju aldrig riktigt gillat mandelmassa så där jättemycket. Helt ok alltså. Tills efteråt. För då mådde jag faktiskt lite illa. Haha.
Här har förkylningen fortsatt att bo och jag börjar vara riktigt less på den. Vill inte annat än att bli frisk och kry så man kan komma i gång och träna. I torsdags gick jag en promenad i ren protest. Höll på bli galen av att knappt gå ut genom dörren. Idag låtsades jag att jag var frisk, funkar så där än så länge. Men tänkte att jag kunde försöka vara tillräckligt övertygande så bacillerna lämnar mig i fred.
