hmm....suck!

Varit med om att allt bara känns fel, eller snarare som att allt man gör blir fel? Ibland känner jag så. Förvirrad över vilken fot man ska stå på. Fördelen är väl att det stannar hos mig. (eller på sätt och vis)
Det är oftast inte så, utan det är bara jag som får rycka upp mig själv i kragen och sluta misstänka konsikvenser eller reaktioner på allt jag gör. Tänk vad livet vore enkelt om man hade svar på alla sina frågor och funderingar. Om de som skulle ramla ner i knät på en sekunden man undrade. Men det fungerar inte riktigt så va? Nej.

Ibland kan man ju ändå ha lite rätt i sina funderingar. Det tråkiga är att det är oftast när det är något negativt. Eller åtminstånde känns det så ibland, kanske är det lite som när man får höra något negativt, det fastnar oftast hårdare än när man får höra något positivt. Det är konstigt hur man fungerar som.