Ding ding

Natten som var ställde vi om till vintertid. Den här årliga grejen som jag aldrig lär mig. Inte när det är och inte heller om det är fram eller tillbaka man ska ställa klockan. Jag lovar att vem som helst skulle kunna lura mig till det motsatta och jag skulle lätt kunna köpa det. Förstår inte varför jag har så svårt för det? Egentligen!?

Nu är i alla fall klockan bruden tillbaka (man ställer TILLBAKA trädgårdsmöblerna, just så) Jag ligger i sängen och ska läsa, men har otroligt svårt att fokusera. Som vanligt! Jag hör slagen från väggklockan nere. R har fått den från sin farmor som gick bort. Klangen har den här gamla feelingen och mina minnen bär mig hem till morfars när vi var små. De tidiga mornarna som morfar alltid envisades med att påstå att man sovit bort halva dagen. De är minnen de.

Borde lägga mig och sova, men jag är inte så sugen...

Last night was the time for setting the clock for winter-time. This annual thing that I never learn. Not when it is, nor whether it is forward or back you should set the clock. I promise that anyone could fool me into the opposite and I could easily buy it. Do not understand why I have such problem for it? Really!?

Now, in all cases the clock is turned back (setting BACK garden furniture, just so) I lie in bed to read, but is incredibly hard to focus. As usual! I hear the sound from the clock downstairs. R has received it from his grandmother who passed away. The sound has this old feelings and memories carry me home to my grandfather when we were little. The early mornings as my grandfather always insisted on claiming that we slept away half the day. They are the memories.

Should put me to sleep, but I'm not so keen ...