Eller ensam var kanske inte helt sanningsenligt. Jag har ju barnen, katterna och tonåringarna hemma. Men gubben, ja han är på jobbet. Ja, han ska ju egentligen vara ledig. Men... Hoppar in för att lära upp en ny kille som ska vicka under hans ledighet.
Det känns lite konstigt så här ändå.
Jo, men det gör det. Att komma hem från jobbet och ingen gubbe. Att helt plötsligt vara själv att lägga barnen igen. Inte för att det är ett jättejobb. Men det är alltid lättare att vara två. Och bekvämt för att inte dra i det stråt.
Nu gluttar jag och tonårsbruttan på blask på tv och inväntar att R ska komma hem. Egentligen borde jag gå och duscha så att jag slipper göra det kl 05 imorgonbitti. Men jag orkar INTE. Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du tittade in! Tack!