Tjugoåtta vårar

Osch, börjar nästan känna mig gammal. Haha. Igår var dagen, som tillbringades ganska stillsamt. Många gratulationer fick jag. Tackar så mycket. Något som förvånade mer än andra. Ja, i dessa tider kan ett grattis komma från de mest oväntade håll. 

Det var så för mig. 

Jag var hos en kund på jobbet och levererade gasflaskor. Då jag kliver ur lastbilen är det första han säger "Grattis". "Hur fasiken kan du veta det??" Får jag ur mig. Naturligtvis får jag inget svar på denna fråga. Anklagade snabbt mina kollegor för att ha skvallrat men de båda svor i sten att de var oskylldiga. Funderade länge och jag kan ha kommit på kopplingen. Hm... 

Bjöd på kakor på jobbet. Det är alltid uppskattat. Ställa fram fika där är som att sätta en sockerbit i en myrstack. Jopp. Försvinner snabbare än ögat. Dessvärre missförstod jag en av mina kollegor, som jag smått lyckades "förgifta" med en kaka som han inte tålde :/ Dålit, liksom. 

Det gick bra. Piiihhjo! 

Hemma njöt jag och mannen av middag utan barn. Eller i alla fall nästan. Mys i soffan och ett avsnitt med den hämningslystna Emily Thorn. Revenge, got to love it!