Som sagt, för tredje gången på tre år hade vi det barnfritt. Tid på tu man hand för att bara ta hand om varandra och njuta av varandras sällskap. Att dessa stunder behövs vet nog alla ni redan. Att hitta åt varandra och komma varandra närmre. Såååå... vad gjorde vi då? undrar ni.
Vi tog svärföräldrarnas husbil och for in i skogen efter det att barnen gått och lagt sig. Det vara alldeles stjärnklart och helt kol-svart! Jag satt och spanade efter norrsken mellan stunderna jag nära på somnade. Men något norrsken fick vi inte se. En hel del skog, trånga grusvägar och snö, ja det fick vi se desto mer av. Jag hade hyffsat svårt att hålla mig vaken och mannen retades rätt frisk med mig :)
När vi väl var på plats, cirkus X mil uti skogen, så skulle jag hjälpa R att hålla koll när det skulle backas. Och då i kolsvart mörker, i stunden med björnar i tankarna så brakar det till i skogen mitt framför mig. Säg 2 meter. FASEN vad rädd jag blev. Kom ljudet 2 meter i från mig så lovar jag att jag var två meter i luften och 2 sekunder senare i husbilen. Mannen, ja han hade förståss väldigt roligt åt mig :)
Stockholmgatorna var inte riktigt som jag föreställt mig men fortfarande väldigt häftigt! Klart värt ett besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du tittade in! Tack!