Graviditeten

Skäms på mig. Har ju nästan glömt helt att berätta lite om hur det går med graviditeten . Jag är nu i vecka 22 (21+4). Magen blir större och större, och att knyta eller ta på sig skorna (speciellt när man nyätit) är en ren persh! I och med detta så börja jag känna mina begränsningar även i arbetet. 


En dag blev jag däremot lite rädd att jag hade tagit i lite väl hårt. Jag körde gas till Lernia och vi hade ställt korgen med flaskorna så att det bara skulla vara att plocka av med trucken och ställa på returerna. Dock hade de gryymt mycket mer returer än jag hade fulla flaskor dit. De hade 2 fulla korgar med flaskor plus ett paket (12*50). Hade jag vetat vilket krongel det skulle bli hade jag sagt åt dem att jag bara kunde ta en korg i retur. Till saken hör att de på denna arbetsplats inte är speciellt skickliga med trucken. Har nog inte sett någon som varit sämre tyvärr. Sen skulle jag ha hjälp med att flytta paketet inne på bilen så att jag inte hade allt på samma sida av bilen. Då kan de här människorna inte ens använda en palldragare. De förstod inte hur jag ville ha det och inte hur de skulle göra för att det skulle bli rätt. Så vad gör man då? JO, man är där och sliter själv också. Jag är inte en sån person som bara kan stå med händerna i byxfickan en sån här gång. När man dessutom är stressad av att man ska köra ut massa andra saker med. Lossningen och lastningen på detta ställe tog 45 min!!!! Resultatet av detta blev att jag hade känningar i magen på kvällen och dagen efter. Var lite orolig att det skulle hänt nått, men har inte haft någon blödning och det rör sig för fullt där inne. 


Annars mår jag fortfarande bra, känner mig stark och frisk. Det sparkas och fäktas med starkare rörelser där inne, så snart får man nog en karatespark i revbenet. Vi nämner lite nu och då för Melvin att det är bebis där i magen. Men än har vi inte fått någon direkt respons att man ser att han ens förstår något av det.