Mammas tradition

En gång om året bjuder mamma på resturangmiddag. I år var tredje året i rad som vi, min familj, mamma och min brors familj, åkt ut till struts-farmen utanför Övik för att äta gott tillsammans. En tradition min mamma hoppas kunna fortsätta med och som jag tycker är väldigt trevligt. 

De är riktigt stora djur ändå strutsarna. M har nog inget minne av att han sett strutsar förrut, ifjol när vi var och åt middag var han ju fortfarande rätt liten. Han tittar faschinerat på när ett annat sällskap matar strutsarna med någon form av foder. 

Jag hade som lite hoppats på den rökta strutsen med svampsås, men eftersom den var slut fick det bli fjolåret i repris. Strutsfilé med klyftpotatis och kiwisås. Vilket jag kan rekommendera. Att de hade serverade såsen i den otroligt söta lilla kannan tyckte jag var riktigt fint. Man trodde inte att det skulle vara så mycket sås, men det räckte mer än väl. 

Inget huvud i sanden med dessa strutsar. De tittar ivrigt på en när man kommer och kollar in dem. 

Once a year, offers mother on restaurant dining. This year was the thirdconsecutive year that we, my family, mom and my brother's family, driven out to the ostrich farm outside Övik to dine together. A tradition my mom hopes tocontinue with and which I think is very nice.
They are really big animals still ostriches. M is probably no recollection ofhaving seen ostriches before, last year when we were having dinner, he wasstill quite small. He looks fascinating when another company feeding ostricheswith some form of feed.
I had hoped for some on the smoked ostrich with mushroom sauce, but since they were out of it had to be a replay of last year. Ostrich fillet with potato wedges and kiwi sauce. Which I can recommend.
No head in the sand with these ostriches. They look eagerly for one when you come and check them out.