Då har mannen och lilleman åkt till fjällen. Hem kommer man till total tystnad och delade känslor. Ja, för visst kan det vara skönt med tystnad men någonstans blev det också en tomhet i tystnaden som inte alls kändes lika skön. De har precis farit och jag saknar dom redan.
Pjoskigt.
Jag försöker verkligen få till något bra nu på egen hand här hemma. Något sånt där som inte gör annars när man är tillsammans. Men jag vet inte alls hur det här kommer gå. Har pratat lite med en gammal fotbollskompis och ska ev träffa henne efter sisådär 10-11 år. Känns ganska roligt men det är inte riktigt klart än.
Mannen tipsade om en hel del grejor som händer i helgen här hemma. Rea hos ett måleri företag. Nya tapeter tänker vi direkt. O-ja! Ska verkligen försöka hänga på låset och stå där med armbågarna i högsta hug och roffa åt mig de där supergrejorna till makalöst pris. Norhtbike hade tydligen också nån happening, och en del andra grejor med.
Nu? Ja, hade tänkt smälta maten en LITEN stund i alla fall, men sen blir det en löptur och lite styrka innan det är dags att slänga sig ner bland kuddarna i soffan och se på Revenge.
 |
Kan tänka mig att det måste kännas tomt på ett skumt sätt, jag skulle nog inte veta hur jag skulle handskas med ensamheten, åtminstone inte till en början.
SvaraRadera