Tippex

Du fina katt.

Som var så liten och fjuttig när vi hämtade dig. Ja vi körde många mil för att få hem dig, vi hade ju bestämt oss för en vit katt. Endast ett par svarta strån hade du på huvudet.

När vi kom hem jagade din bror ner dig i källaren och gav den en smocka, för att visa att det minsann var han som bestämde. Så många gånger du sen fick ge igen. Men fast ni slogs så det låg tussar likt louvikka-vantar kring golvet var ni också bästa kompisar och bröder. Ni sov ofta tillsammans och tom på varandra. 

Du var en väldigt speciell kisse med stor personlighet och många små egenheter. Du var herre på täppan och vek inte ens undan när det kom bilar på vägen. Du låg stilla kvar och bilarna fick snällt köra runt dig. Du låg ofta på trottoaren som om det var armstödet på en soffa. 

Du var inte sen in i köket när du upptäckta att det var något ätbart i görningen. Tigga det kunde du och vet inte vilken vovve du lärt dig "vacker tass" utav. Jag kan fortfarande skratta när jag tänker på hur du ofta var tvungen att ducka innan du gick ut då kalluften drog in på dig när man öppnade dörren. Eller hur du kom springande och lät som en duva kurrades när man pratade med dig.   

Nu finns du inte med oss längre.

Du blev sjuk. 

Vi är många som kommer minnas och sakna dig. Inte minst en liten fröken som såg en bästa vän i dig.

Vila i frid kompis.

När man vacklar i sidled

Idag har jag varit ganska less. Less på konflikt-situationer. Less på energitjuvar som finns kring en. Less på att vara just less. Men dagen har varit ganska bra ändå. 

Jodå. 

Sonen klev upp på tok för tidigt då en viss liten fröken vaknade. Det var ändå roligt att höra på hur dom stojade och skrattade på morgonen. Bus och lek. Men är det några som kan sätta glädjens prägel på en ledsam dag så är det dom där två små guldklimparna. 

Förrådet som kommer till på baksidan är till största delen färdig och det är lite jobb för gubbarna imorgon. Sen får jag kliva in och göra en arbetsinsats på att måla det shit load stora förrådet. Åh, det kommer bli så bra ska ni se. Kommer visa en bild då allt är klart. 

What else? 

Flisan är vääldigt väääldigt nära att lära sig gå. Det är tusan inte långt kvar nu. Idag tog hon flera steg då Håkan endast höll lätt i tröjan bak i ryggen. Stolt mamma, jo-o! Snart snart ska små små lätta fötter springa bara i gräset och det kommer bli roligt att se hur hon tycker den känslan känns. 

Just nu: Underbart mätta på jordgubbar och grädde. Nu fattas vi bara sommarvärmen. Kan den komma nu? vill springa i kortbrallor och bara fötter! 

Komma hem till total tystnad

Då har mannen och lilleman åkt till fjällen. Hem kommer man till total tystnad och delade känslor. Ja, för visst kan det vara skönt med tystnad men någonstans blev det också en tomhet i tystnaden som inte alls kändes lika skön. De har precis farit och jag saknar dom redan. 

Pjoskigt.

Jag försöker verkligen få till något bra nu på egen hand här hemma. Något sånt där som inte gör annars när man är tillsammans. Men jag vet inte alls hur det här kommer gå. Har pratat lite med en gammal fotbollskompis och ska ev träffa henne efter sisådär 10-11 år. Känns ganska roligt men det är inte riktigt klart än. 

Mannen tipsade om en hel del grejor som händer i helgen här hemma. Rea hos ett måleri företag. Nya tapeter tänker vi direkt. O-ja! Ska verkligen försöka hänga på låset och stå där med armbågarna i högsta hug och roffa åt mig de där supergrejorna till makalöst pris.  Norhtbike hade tydligen också nån happening, och en del andra grejor med. 

Nu? Ja, hade tänkt smälta maten en LITEN stund i alla fall, men sen blir det en löptur och lite styrka innan det är dags att slänga sig ner bland kuddarna i soffan och se på Revenge. 

Behandlings kväll

Jag och mannen har blivit förälskade igen. Ja, i varandra. Det är underbart. Efter en tid med mycket sjukdom och vardagligt grejs så har vår tid tappats bort och det har bara löpt på i allt. Att nu hitta tid och plats för bara oss är så härligt. Och vi försöker verkligen ta vara på det.

Ikväll har vi myst tillsammans och jag har gjort helkroppsbehandling på mannen. Något som legat på hyllan väldigt länge. Men idag dammade jag av den och tog kontakt med gamla kunskaper. Kändes helt underbart.

Sitter bara och ler. Mår så bra just nu. Tjopedi tjopeda, trallala!

Inte veta in eller ut

Idag är en så kallad sämmer-dag. Vet egentligen inte varför. Känner mig låg. Ensam. Behovet att glädje och skratt, kärlek och ömhet är typ stort. Vill ut i naturen, sniffa frisk luft och lyssna till tystheten. Tillsammans med de jag älskar och bara vara!

Det hade varit grejor det.

Vara efterlängtad

Hur härligt är det inte att komma hem till dessa godingar. Spelar inger roll vart man varit eller vad man har gjort. Här är man alltid välkommen och efterlängtad. Det är en ganska underbar känsla. Som slår det mesta. 

Faktiskt.

Oftast hinner man inte mer än innanför dörren. Först kommer lilleman med ett "Hej mamma!" på ett litet släpigt norrländskt sätt som han säger det på. Följd av flisan på alla fyra som har sånna små "eh eeh iih ooh" och andra läten som hon har för sig. Sitt eget lilla sätt att säga hej liksom. 

Det här med ovillkorlöskärlek. Jag älskar't! 

Komplimanger och smicker

Min syn av mig själv har alltid varit att jag är en väldigt positiv människa. Självklart kan jag ha stunder då jag är mindre positiv. Men överlag liksom. Positiv.  

Det är just det jag vill vara också. Positiv. 

För det första blir allt så mycket lättare att tackla om man väljer att se möjligheterna istället för problemet. Ingen nyhet kanske. Men bra att bli påmind om. Jag kan. Jag vill. Jag ska. Det är ord som jag brukar tänka ibland när jag måste face:a ett problem. 

Det yrket jag har just nu, är en ganska bra självförtroende boost på ett sätt. Eftersom jag inte är lika stark som mina manliga kollegor (muskelstark pratar vi nu) så får jag ibland lösa saker på att lite annorlunda sätt. Detta har medfört sig att jag dels lärt mig en hel del om mig själv och dessutom lärt mig att jag klarar av saker som jag inte trodde att jag skulle fixa. 

Att man dessutom får respons på sin positivitet, det är så himla roligt. Denna vecka har jag fått höra: (sträcker på mig i stolen av förnöjsamhet!) 

"Du är då fasiken mig alltid glad!!"

"Vad smart du är, kan inte du börja jobba åt oss istället?!"

"Det är ju inte svårt att tycka bra om dig" 

"Värst var du var glad idag"

Känns bra. Mycket bra faktiskt! 

En fantastisk helg

Som tanken var så var det planer på att jag skulle varit gräsänkling under lördagen/söndag. Det var ett företag som hade problem med att ett par killar och en trailer blivit strandade och behövde en chaufför för att deras hade dragit. Denne kom i alla fall tillbaka och jag fick behålla kärleken på hemmaplan. 


På lördagen lagade vi mat tillsammans och avnjöt en helt enastående middag. Vi provade på att göra bakade lökar. Jag lovar att det kommer vi göra massvis med gånger framöver. Ska bjuda på receptet sen så ni alla får prova! 

Sjukt goda! 

Den här middagen, matlagningen tillsammans och kvällen som följde är verkligen ett av de små vardagsglimtarna man måste komma ihåg att njuta av tillsammans. Det är också under dessa som jag ofta kan återfinna den starka kärleken som vi delar. Det är också dessa jag saknar under de stunder då saker känns mindre roliga. Underbara dag! 

Världens bästa

Får erkänna att jag kanske inte alltid ger min sambo den cred som han förtjänar. Han är verkligen den bäste! Han är mitt liv och allt jag kan önska i en partner. Han finns alltid där och stöttar mig allt vad galet jag vill ge mig på. Att han håller ordning på mig och påminner mig om saker som jag själv är expert på att bara glömma av. "jajust" är ett välkänt uttryck från mig. Att han dessutom kan slänga ihop en gourmé måltid av det mesta är ett fett plus. 


Igår drog han ihop (då jag inte hade lust med något och gladeligen kunde offrat mig för att åka hämta köp-mat bara jag slapp laga den själv) en middag med färsk pasta, salami- och gorgonzola-fylld fläskfilé med gorgonzola-sås! slurp! Bara en vinflaska saknades. eller nej, men det hade varit gott till. 


Så att jag nu varit på stan shoppat åt mig och barnen och INTE kommit hem med något till honom känns ju rätt anus. Men jag försökte...verkligen! 

Men du, bara så att du vet det. Älskar dig! 

Älskar det här fotot från när M var liten. 

Blödig

En fråga. NÄR blev jag så himla blödig? Sitter och ser på "Drömmen om ett barn" och jag vill gråta, skratta och spy! Att följa dessa människor i deras kamp, strävan och längtan efter ett barn. Deras motgångar och lycka. 

Jag blir berörd. Så väldigt berörd!

Jag vill skratta. Jag vill gråta. Oh my god! Trodde inte jag var SÅÅ blödig. Lider med dem som ÄNTLIGEN hade blivit gravid men där fostret inte levde! Vilken mardröm! Gläds med dem som äntligen får träffa sitt barn.

Att få barn är STORT och går inte beskriva med ord...

Lille M Foto: Rickard 

Lilla L Foto: Rickard

One question. WHEN did I became so amazingly timid? Looking at "The dream of a child" and I want to cry, laugh and puke! To follow these people in their struggle,desire and longing for a child. Their misfortunes and happiness.

I get affected. So very affected!

I want to laugh. I want to cry. Oh my god! Did not think I was so timid. Suffer with those who had finally become pregnant but the fetus was not alive! What a nightmare!Rejoice with those who finally get to meet her child.

Having children is great and can not be describe with words ...

När man längtar bort

Ni vet när man önskar man bara kunde ta ledigt, boka in sig på något trevligt ställe. För min del gärna något hotell nära fjällen eller varför inte havet. Och bara ta hand om sig själv. Ta hand om "oss":et. Fly vardagen en stund och få lite ny energi till sinne och själ. Det är just det jag önska kunna göra. Är less på vardagens ständiga lunk, detta slantrean.  

You know when you wish you could just take time off, check in to a nice place. For my part, like a hotel near the mountains or why not the ocean. And just take care of itself.Take care of "us" Escape everyday life for a while and get some new energy to themind and soul. It's just that I want to do. Is sick of everyday constant reproach.

Kära gamla

Just nu planerar vi för en tripp till Skåne. Som jag nämnde i inlägget tidigare idag har R farmor gått bort. På slutet var hon inte så pigg och det var väl inget som kom som en jätte-överraskning. Men på något sätt känns det ändå konstigt. Anna-Stina blev 90år i vintras och vi var ner och grattade henne på den stora dagen. Lille M var också med, och satt gärna hos sin gammel-farmor och lekte. Nu fattas hon oss! 

Mina tankar vandrar spontant till min egen mormor som gick bort inte heller allt för länge sedan. Jag träffade inte henne jätte ofta efter jag flyttat hemifrån, men jag saknar och tänker ofta på henne. Tyvärr har jag bara en rätt dålig bild på henne i datan. 

Right now we are planning a trip to Skåne. As I mentioned in the post earlier todayR's grandmother passed away. In the end, she was not so keen and it was nothingthat came as a giant surprise. But somehow it feels weird anyway. Anna-Stinabecame 90år last winter and we were down and congratulated her on the big day. Little M was also there, and was happy to sit with his great-grandmother and play.

My mind wanders spontaneously to my grandmother who passed away not too long ago. I did not see her very often after I moved out, but I miss and often think of her. Unfortunately I only have a pretty bad picture of her in the data.

Helgmys

Ni vet hur det kan vara ibland då vardagen kommer i mellan under en tid. Man glömmer som av att ta reda på varandra och fånga stunderna att njuta ihop. (inser att det finns dem som kommer fnissa åt det just skrivna, men det bjuder jag på, ni förstår nog ändå vad jag menar). I helgen har VI kunnat hitta varandra bland allt vardagligt och det har varit skönt, för ibland saknar man varandra, trotts att man faktiskt fysiskt ser varandra. Utan närheten och närvaron kan det ibland kännas tomt ändå. Jag och R har njutit av ett glas vin och mumsat gott på ost och kex, pratat och bara suttit med varandra. (och ja jag ammar, men oroa er inte med en flaska och en bröstpump kan man unna sig ett glas eller två ändå!). 

You know how it can be sometimes when the working day comes in between for some time. We often forget to take care of each other and capture the momentsto enjoy together. This weekend we have been able to find each other among alleveryday and it has been nice, because sometimes you misses each other, aldoyou actually physically see each other. Without tenderness, and presence, it cansometimes feel empty anyway. I and R have enjoyed a glass of wine and munchplenty of cheese and crackers, talking and just sat with each other. (and yes I'm breastfeeding, but do not worry with a bottle and a breast pump, you can indulge in a glass or two anyway!).

En mammas kärlek

Hur mycket man än försöker ta vara på tiden känns det som den här spädbarnstiden bara springer fram. Vår lilla tös som var så liten, känns redan mycket mycket större. Att hon är väldigt stark i nacken och otroligt social gör att hon känns äldre än hon är. Hon luktar fortfarande lite bebis och jag försöker njuta av doften så mycket jag kan. För finns det nå mysigare? Att bli mött av dessa små glittrande ögon och ett tindrande leende är det mest ljuva i livet. 


...och storebror som inte allt för länge sen var lika liten och tiden tycks galopperat fram. Till vintern hela två år! och framstegen är märkbar dag för dag. Denna underbara pajk' har ett skratt som kan smälta de hårdaste av hjärtan. 


För att vara förälder till sina barn och få uppleva en sådan barmhärtiga och villkorslösa kärleken måste vara det finaste i livet.


How hard you try to seize the day, it feels like this baby time just runs out. Our little girl that was so small, I feel are already very much older. That she is verystrong in the neck, and incredibly social makes her feel older than she is. Shestill smells a little baby and I'm trying to enjoy the scent as much as I can. For is there anything more wonderful? To be met by these small glittering eyes and asparkling smile is the sweetest thing in life.

... and big brother not too long ago was as small and time seems gallopedforward. In the winter the whole two years! and progress is noticeable from day to day. This wonderful boy 'has a laugh that could melt the hardest of hearts.

To be a parent to your children and to experience such a compassionate andunconditional love must be the finest in life.

Väderbiten

Idag känner jag mig riktigt ett med vädret. Grå, kall och tråkig. Vet inte varför jag känner mig så nedstämd, kanske har enbart med vädret att göra. Ibland blir man bara så där otroligt påverkad av väder och vind. 


Har för stunden tagit mig en kopp kaffe och ska försöka göra någon nytta med att plugga lite. Hoppas att humöret vänder och det tillslut blir en trevlig dag...

Mardröm

Alla föräldrars värsta mardröm är nog att det händer något med barnen. Idag fick vi känna pulsen på allvar när något sånt kan hända. Jag mådde skit, men i efterhand samtidigt lite förvånad över att jag inte blev helt paralyserad och kunde tänka på ev lösning eller hjälp på problemet. Lilla L, 8 dagar gammal fick åka ambulans till lasarettet idag, efter en olycklig kräka. Jag har nog inte varit mer rädd! Det löste sig snabbt och hon mår nu fint och som om inget hade hänt. 

All parents worst nightmare is probably that something happens with the children.Today we got to feel the pulse of gravity when something like that could happen. I was feeling crap, but afterwards, while a little surprised that I was not paralyzed and could not think of any solution or help the problem. Little L, 8 days old had to take an ambulance to the hospital today, after an unfortunate vomit. I have probably not been more afraid! That was solved quickly and she is feeling fine now and as if nothing hadhappened.

Styvmorsviol

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer"

Alf Henriksson

"Sometimes, as time stops for a while
and something very unexpected happens
The world is changing every day
but sometimes this is never the same more "

Kärlek i kopp

Satt mig för en liten stund sen framför datorn för att skriva ut "to do"-listan inför kommande vecka på kurserna jag läser. Då dimper denna ner bredvid datorn: 

Kärleken har gjort en kopp te till mig. Något jag verkligen behöver! Vi har alla 3 varit lite förkylda och krassliga i veckan. Det började med lilleman, sen fick jag halsont och hosta, och nu även R. Tack darling! 


Put me a little while ago in front of the computer to print the "to do" list for the comingweeks on the courses I read. Then arrives this down beside the computer:

Love has made ​​a cup of tea for me. Something I really need! We have all three been a bit cold and bad this week. It started with the little man, then I got a sore throat andcough, and now R. Thank you darling!