Alltså, jag har fått blommor av mannen i helgen. På riktigt. En bukett med tulpaner. Vårigt värre! Jo-o-ru. Nu tänker ni säkert "jamen vad trevligt, men inte så konstigt kanske". Nej, inget konstigt med det. Men om jag berättar att det är första blommorna som jag fått av honom.
Ja, faktiskt!
(Jag har ju å' andra sidan fått andra fina saker som kärleksgåvor) Men blommor är alltid blommor, och blommor är alltid trevligt att få. Så här har ni mig, hög på tulpanlycka och våriga känslor.
Vad som annars händer? Jo, så här är det att det inte händer så mycket alls här. Nej, det finns som inte så mycket ork över. Har nog aldrig varit med om att jag känt mig så konstant trött någon vinter tidigare. Det är fasen skrämmande. Ja, det har faktiskt gått så långt att jag haft allvarliga funderingar på att nalla lite ur barnens d-vitaminer. Fatta ni? Dö-trött!! Så nu efterlyser jag solen och värmen så att man får bli människa någon gång, och krypa ut ur den här dvalan till ide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du tittade in! Tack!