Haft jul och ledigt och allt det där

Julen är firad för det här året. Barnen är supernöjda med klapparna och vi också för den delen. Vi som inte ens skulle handla klappar till varandra. Det obligatoriska fikat hos min moster blev också av trots att barnen var lite krassliga. Det var ett skönt miljöombyte och avbrott från hemmavardagen. 

Nu har vi helg igen, och måste erkänna att jag är en smula dagavill. 

Tråkigt nog har denna dagen känts rätt värdelös. Jag och flisan var och handlade och när vi kom hem så, snabbare än en häst galopperar, kom migränen och hälsade på. Nu, efter en ibumetin, alvedon, oriptan och slutligen en Zomig Nazal när de andra inte ville fungera, så känner jag mig rätt överkörd. Rent kroppsligt känns det ungefär som om jag haft magsjuka i 3-4 dagar. 

Nu ska jag fortsätta slöa med mannen i soffan, kanske unna mig en kopp med chai-te och hoppas på en bättre morgondag. 

God fortsättning på er alla. 

Vara redo

Sådärja. Då var man nytränad med en härlig löptur på tre km och lite styrka på det. Pow shaw!  Rundade av med en kaffe och nu har jag duschar och dragit på mig jamas precis i tid för lite Tv.

Jojo, nu är vi redo. Redo för makalös soff spänning med söta Emily. Dags för Revenge.

Landat i soffan

Ja nu sitter vi här igen. I soffan och glor på något random program. Det är ändå rätt skönt. Att ha den här stunden att bara sitta. Mysa. Och bara vara nära varandra. Utan krav på annat. Oftast är det inget merkvärdigt vi tittar på och inget som någon av oss skulle sakna om vi inte såg det. Men det är ändå oftast så här vi avslutar våra dagar. Och det är helt ok mysigt! Ikväll har vi zappat fram idrottsikonerna som ska göra upp. Blev sjukt imponerad av Ingemar Stenmark i förra säsongen. Jojo. Jämn-fota-hopp med gryyym spänst.

Tidigt i morse kom R's äldsta dotter hem. Hem kom hon också med en present till mig så här efter min födelsedag. Kolla in visst är det snyggt. Nagellacket. Så där fånigt glad färg. Wiie!

Känna sig lamslagen

Struttar omkring i mannens pyjamasbrallor och har landat i soffan. Han är och hämtar hem sin dotter från mamman.

Känner mig smått lamslagen efter kvällens avsnitt av "Sofias änglar". Då programledarna bölade, inte bara en gång, kunde inte jag heller hålla masken. Fy fan säger jag. Livet är verkligen orättvist, oförutsägbart och hårt på vissa fronter. Fy fan. Ursäkta språket.