9 månader

Idag blev flisan 9 månader. Fattar ni hur fort tiden går? Precis. Galet fort! Som ett par andra  så hade jag tänkt försöka mig på att skriva ett brev till henne. 

"Hej Flisan! 

Idag har du funnits i våra liv, i egen person, i nio månader. Ja, för i våra liv fanns du ju redan när vi anade att du väntade oss. Du kom som en raket in i våra liv. Faktum är att vi inte ens han få ett förlossningsrum och jag han aldrig byta om och bli redo. För du hade så bråttom att du hamnade i byxan. 

I alla fall så har du hittills varit en väldigt snäll bebis. Du har inte haft jätteont i magen. Du har sovit gott om nätterna och varit ganska mycket en lyx bebis. Du skrämde oss däremot när du var bara en vecka gammal, när du kräktes i vagnen och inte fick åt dig någon luft pga av blockerade luftvägar. Du och jag åkte då ambulans och det var ingen större fara. Redan när ambulansen kom till oss var du rätt ok. 

Du växer så det knakar och har redan som liten varit stabil. Tror att du var högst någon dag då du började vrida och lyfta ditt eget huvud. Du lärde dig vända på dig tidigt och fick dina första två tänder när du var 5 månader (din bror väntade ju ändå till ung som du är nu). Eftersom du tyckte det såg så himla roligt ut när din bror lekte med saker lärde du dig ta dig fram genom att kråla. Du var då ungefär 7-7,5 månad gammal. 

Du är oftast på bra humör men vill du säga att något är galet har du verkligen resurserna för det. Det hade du redan som nyfödd. Du och jag hade ung 7 månader hemma tillsammans. Underbara tid. Men jag lovade pappa att han skulle få vara hemma mer med dig. Så nu är du och pappa hemma, vilket går ju bara kanon. Du tycker om din pappa och jag är ganska övertygad om att du kommer bli en liten "pappas-tjej". Vet inte varför egentligen. Det bara känns så. 

Bara här i dagarna har du fått dina 2 andra framtänder. Du har tyckt att det har varit lite mer besvär med dessa. Jodå. Inte så matsugen, och sömnen varit lite sisådär. Du insjuknade också i någon form av magbakterie och har spyt och skitit i 2 dygn. Nu är du frisk och gladare än ever. Du börjar smått bli en liten storebror dyrkare och han vill ju ofta ha med dig. Men kanske ibland tycker han att du förstör lite. River sönder hans tågbana och så. Ja, inte så roligt. Men han ger ju igen med att ta ifrån dig det mesta. Ni två har delat sovrum sen ett tag tillbaka. Tror att det var ung när du var 6 månader. Det fungerar kanon. Fast ni väcker varandra ibland. Imorse var det du som väckte storebror. Klockan 6. Man tackar! Ingen sovmorgon här inte. Lördag och allt. 

Hur som helst. Kort och gott - Du är en glad prick som förgyller livet. Mamma och pappas "sessa" och skrot. Vi älskar dig! "