Snöskovandring och healing för själen

Det finns en sak som på ett enkelt sätt få mig att må bra. 

Att vara i naturen.

För ett par veckor sen så hade vi en sån helg. En sån underbar skogsvistelse som sträcker sig över flera dagar. Sova ute i stuga och elda småpinnar i en järnkamin. Så där så det rycker in och blir disigt, innan man fått riktig fart i den. Sen sitter man där och eldar så röret på kaminen börjar glöda rött av värmen.

Exakt så.

Vi packade in hela familjen efter jobbet på onsdagen. Släppte av ungarna i Övik och fortsatte sedan bara vi två söderut, till de bästa av platser. 

Höga Kusten.

På torsdagen vandrade vi ut till stugan vid Tärnättvattnet och inväntade deltagare från 10 nationer. Allt som allt var det närmare 170 deltagare som vandrade dessa underbara och vackra leder med scenerier från sagovärlden.

För vissa gick vandringen bättre än andra, ja vi har haft en hel del roligt med en och annan vurpa i skogen. Ställa sig upp efter man ramlat med snöskor och en packning på 70 liter och x-antal kg är inte det lättaste. (Nej, det var inte så många vurpor för mig). 

Dessa dagar alltså. Mår fortfarande gott efter vistelsen där, men har också fått redig blodad tand och väntar bara till nästa äventyr i skogen. Längtar! 

Glömde jag säga att vi passade på, efter ca 7 år tillsammans, att förlova oss uppe på Skuleberget? Det gjorde vi! :)