Hur härligt är det inte att komma hem till dessa godingar. Spelar inger roll vart man varit eller vad man har gjort. Här är man alltid välkommen och efterlängtad. Det är en ganska underbar känsla. Som slår det mesta.
Faktiskt.
Oftast hinner man inte mer än innanför dörren. Först kommer lilleman med ett "Hej mamma!" på ett litet släpigt norrländskt sätt som han säger det på. Följd av flisan på alla fyra som har sånna små "eh eeh iih ooh" och andra läten som hon har för sig. Sitt eget lilla sätt att säga hej liksom.
Det här med ovillkorlöskärlek. Jag älskar't!
Visst är det!
SvaraRadera